Nödavvattning

Nödavvattningen börjar alltid avvattna när den planerade normala regnintensiteten (r5,5) överskrids. Nödavvattningens flödesväg får inte anslutas till grundledningen, utan avvattnar via en separat flödesväg till en yta som "fritt kan översvämmas utan skada".

Medan huvudavvattningen bör vara ansluten till grundledningen med ett bakflödessäkrat stamrör, sker nödavvattningen oftast via en kraftfull sargavvattning med utlopp i det fria.

Vad är ett nödavlopp?

Ett nödavlopp är ett avlopp för nödavvattningen med ett inbyggt uppdämningselement (överfall), så att utloppet i det fria först sker när en definierad vattennivå har uppnåtts.

När fasadskydd inte är avgörande kan man för små takytor även använda utkastare med lägre avvattningskapacitet.

Eftersom det ska förhindras att nödavvattningen avvattnar samtidigt vid varje normalt regn, är nödavlopp försedda med ett uppdämningselement (överfall), så att nödavvattningen först börjar från en definierad vattennivå på taket.

För att hålla taklasten så låg som möjligt trots uppdämningselementet kan man till exempel använda innovativa nödavlopp med uppdämningselement under huven för tryckströmning, med vilka full kapacitet uppnås redan vid en låg vattennivå på taket.

3 nödfall

Nödfall 1

Det inträffar ett hundraårsregn där huvudavvattningen behöver ytterligare stöd från den parallellt arbetande nödavvattningen.

Nödfall 2

Vid normalt regn faller huvudavvattningen ur funktion, så att nödavvattningen måste överta hela huvudavvattningens avvattningskapacitet.

Nödfall 3

Det inträffar ett hundraårsregn och samtidigt ett bortfall av huvudavvattningen, eftersom grundledningen till exempel är överbelastad, så att nödavvattningen bör klara upp till dubbla avvattningskapaciteten av huvudavvattningen.

Säkerhet

För att vara rustad mot nödfall 1 och 2 rekommenderas därför principiellt att nödavvattningens avvattningskapacitet är minst lika stor som huvudavvattningens avvattningskapacitet.

För maximal säkerhet, även vid nödfall 3, bör nödavvattningen dimensioneras med dubbelt så hög avvattningskapacitet som huvudavvattningen, alternativt för det fulla hundraårsregnet.

Vanligtvis används vid en huvudavvattning med frispegelströmning en överfallshöjd på 40 mm och vid tryckströmning på 60 mm för nödavvattningen.

Ofta uppstår dock fallet att takets förutsättningar gör en variabel överfallshöjd nödvändig.

Överfallshöjden kan till exempel vid tak i lättkonstruktion ligga under 40 mm och vid tak med grönt tak eller retention över 60 mm.

Fördelar:

• Objektrelaterad överfallshöjd
• Orderrelaterad tillverkning utan kapning på byggplatsen
• Överfallshöjder under 40 mm för tak i lättkonstruktion
• Överfallshöjder över 60 mm för gröna tak
• Steglöst planerbara överfallshöjder för regnvattenfördröjning (retention)

Mer information hittar du i LORO Aktuell 164.