Restvatten

I princip kan det även vid huvudbrunnar utan dämningselement bli kvar restvatten på taket runt brunnen. Enligt Platttaksriktlinjen punkt 2.2 Taklutning, fall (5) kan pölbildning förekomma på platta tak. Man utgår från att restvattnet på tak med standardfall torkar upp snabbt och därför inte kan inverka varaktigt på tätskiktet.

Detta ska inte betraktas som en brist, eftersom det på grund av konstruktionen och flänsarnas motsvarande materialtjocklekar endast i begränsad omfattning kan undvikas. Vid behov kan restvatten undvikas genom en planerad fallutformning, där avloppspunkten jämnas ut, fördjupas eller utformas så att brunnens inloppsställe utgör den lägsta punkten.

Med lämpliga åtgärder kan pölbildning minskas på byggarbetsplatsen. Pölbildning runt huvudbrunnar kan i synnerhet ha följande orsaker:

- Inget eller för litet fall mot huvudbrunnen.
- Nedsmutsning runt huvudbrunnen.
- Avloppsrör vid attikabrunnar lagt med motfall.
- Påbyggd, icke infälld flänskonstruktion (t.ex. lösfläns).

En förbättrad vattenavledning, särskilt i rännor mellan fallytor, kan t.ex. uppnås genom dräneringsskikt, ett extra fallskikt, ett fallisoleringsskikt (s.k. "sadeltak") eller genom lutning av den bärande konstruktionen.

- Platttaksriktlinjen pkt 2.2 Taklutning, fall: "Även på ytor med en lutning upp till 5 % (ca 3°) kan pölbildning förekomma till följd av nedböjning och/eller tillåtna toleranser i underlagets planhet, materialens tjocklek, överlappningar och förstärkningar."

- DIN 18531-1 6.3.1: På tak med fall upp till 5 % är pölbildning möjlig. Ett fall i rännor på 1 % motsvarar användningsklass K2.